svammel

Jag fick höra det jag har väntat på och längtat efter så jäkla länge. Jag fick höra det jag drömt om, fantiserat om. Men jag kan inte glädjas åt det. Jag såg hur det gjorde ont i hela dig att berätta allt, hur ditt liv var idag. Och hur tom du såg ut efteråt. Det var säkert en lättnad för dig att få det ur dig. Men det kändes som du lämnade över allt funderande till mig. Jag är bara fylld av skuldkänslor, förvirring och ångest över vad du egentligen sa. Först en gnista hopp och glädje, tills jag insåg vad orden egentligen betydde. Så jag kan bara säga tre ord till dig.

Jag kan inte.


Och nu ska jag ut och köra min fina häst i det snöiga solskenet. Rensa tankarna och få känna lite äkta glädje för en stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0