Min islänning <3

Jag saknar Ewe! Hon har varit på Island sjukt länge nu, vad är det, tre veckor? Och hon är inte hemma än på typ en vecka. Det spelar liksom ingen roll om vi har lov och bor i varsin stad (Stockholm och Uppsala, wooouh vilket avstånd men ändå), vi ses ju fan alltid på något sätt. Och vad har man fått stå ut med de här veckorna, enstaka sms då och då, såna där då man skriver så mycket info som möjligt på så få sms som möjligt. Hon jobbar arslet av sig där på den där blåsiga ön med vulkaner och inga träd, och jag är här hemma och försöker hålla ställningarna.
Frågar man Sofia (min andra kära sambo) om min och Ewes mognadsgrad får man nog ett väldigt tveksamt svar. Man behöver bara titta lite snabbt på Sofia för att inse hur jävla trött hon blir när vi står i varsin ände av soffan med något slags vapen (hårspray, kudde, ett par jeans.. vad som helst med bra slagstyrka) och skriker.
Och det är bara Ewe som har lyckats nypa mig så jag ligger och kvider på golvet.

Vi är som två dagisbarn på ecstasy.

Men å andra sidan, vad är fel med dagisbarn på droger? Vi mår ju bra, för det mesta.. ;)

Kom hem nu idiot! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0