Usch, det börjar komma närmare och närmare känns det som. Var ute i hagen och skulle hämta in ponnyn för en ridtur idag. Stannade till hos storpållen och blev kvar där typ en kvart. Satte mig lutad mot ett träd och han snusade i mitt hår, knaprade på mina fötter och pysslade med min jacka som bara han gör. Kliade honom i manen och han kliade tillsammans. Blev alldeles tårögd och den där klumpen i magen gjorde sig påmind. Usch och faan för det här, jag försöker skjuta det framför mig men det börjar ju komma oroväckande fort emot mig nu med vissa omständigheter som kanske blir klara när som helst. Och jag har ju sagt det, den dag boxen behövs, då... Men hur saklig och "rätt" man än försöker vara och verka utåt, så svider det fanemig rejält i en mattes hjärta.. Jag måste ordna någon som kan åka in med pappa den dagen det blir dags. Jag klarar det inte.



Får försöka vara lite vardaglig en stund nu såman inte deppar ner sig. Finns inget värre än att somna gråtandes alltså. Dagen har varit rätt trevlig ändå, har varit i stallet och fixat nästan hela tiden. Åkte och hjälpte pappa köra lite flyttsaker åt en kompis på eftermiddagen, och köpte foder till pållarna. Sen har jag kollat på Wallander och käkat äppelpaj ikväll, trevligt. Nu är det tydligen en jävla regnstorm på väg över landet, och det hörs utanför huset kan jag säga. Gå och lägga sig innan strömmen försvinner? :S