Framtiden är för tillfället oviss. Jag känner att ju längre in i augusti vi knallar, desto mer oviss och påträngande blir hösten och min så kallade framtid. För några veckor sen blev jag ju tillfrågad om jag vill stanna i höst. Jag sa att jag skulle fundera, många kanske hade sagt JA! men jag ville helt ärligt fundera på saken. Det skulle ju dom med, eftersom det hänger på hur mycket häst som kommer in till hösten och så vidare.
Och sen dess har jag väl haft en kronisk klump i magen mer eller mindre. Jag vill ju egentligen inte stanna. Jag älskar folket jag jobbar med, vissa mer än andra såklart men en några har man verkligen fäst sig vid och har så kul ihop med. Och vissa dagar på jobbet har vi så jävla kul. Men sen är det resten av dagarna. Jag vet inte, jag är inte gjord för upplägget på det där stället, det passar mig inte alls och jag kommer nog inte trivas särskilt bra när hösten och vintern kommer. Jag är inte gjord för en vardag i sjuk stress där man inte blir lyssnad på och där mans myger runt chefen som katten runt het gröt, vilket humör är han på idag, vågar jag dra till med ett skämt tro?
Så jag vill inte vara kvar. MEN i dagens finanskris med arbetslöshet, uppsägningar, varsel och nerdragningar så kan man fan inte vara så dum att man säger nej till ett jobb. Ett JOBB liksom. Jag pratade i telefon med Ewe idag, och frågade "Hur funkar a-kassa egentligen?" Inte för att jag tänker gå på det, men liksom grejen, man är nitton år, nyss tagit studenten från en av landets bästa skolor i sin bransch, och man har ångest för vad man ska göra efter tre månader. Vill byta linje helt mer eller mindre.

Tur vissa saker håller en över ytan just nu ändå :) Tror jag tänkte bort en hel arbetsdag igår tack vare det, och vips var klockan fyra och jag fick gå hem. Hoppas det håller i sig.