Det var en lek jag och presenningen körde idag, nyss.
Jag skulle BARA hjälpa pappa att köra en pall hösilage (små balar) från fältet upp till stallet. Men presenningen som täcker hela skiten hade blåst sönder och av och bort och fan vet allt. Så det tog säkert en timme att få på fanskapet igen, med plankor, snören, hinderbommar och även jag som tyngd mot blåsten. Och när vinden tog tag i presenningen flög jag bokstavligen med, hade inget att sätta emot.
När vi väl lyckats med detta går jag i förväg när pappa ska lasta en pall då och köra upp. Pang hör jag, min mobil ringer och han säger två ord innan det säger klick. "Kom ner" Ja där ligger alla balarna huller om buller, och pallen är trasig. Glatt fick vi hitta en ny pall och lyfta upp balarna.
Okej, efter lite pyssel är dessa kapitel avslutade. Då var det bara att ta in hästarna. Står med två hästar i handen och ska precis gå ut ur hagen med dom när jag här en smäll bredvid mig. Det är min älskade ponny som sprängt staketet och nu är på väg in till sin box. What the fuck?! Trådar och stolpar åt helvete.

Men vi orkar inte ta tag i det nu, det får bli imorgon bitti. Pappa och jag är överens. Det blir hämtpizza ikväll.