För tre dagar sen lämnade jag alltså Wångenlivet. Är fortfarande något instabil i psyket, det känns så jävla tomt. Och läskigt, aldrig mer den där tryggheten att man en dag ska sätta sig på flyget upp till Östersund igen.
Hade jävligt roligt sista dagarna. Familjen kom ju upp på torsdagen, är så himla glad att mina bröder var med upp :) De festade med oss på kvällen och gjorde ju succé, haha :P De vill festa med er igen hörni, de har sagt att ni var jävligt roliga!
När vi skulle åka hem på fredagen blev det ju en del tårar, men inte så mycket som jag trott i förväg. Men hem kom jag, och på lördagen blev det mottagning och fest med familj och vänner. Det blev så sjukt lyckat, är jätteglad för den kvällen! Alla verkade ha roligt och det var inga missöden under kvällen.
Igår vaknade jag utan röst, och thank god, utan bakfylla också.

Börjar jobba om en vecka, det känns sådär. Ska bli kul på ett sätt, men jag vill ha sommarlov och en fast anställning på mitt drömställe. Ska maila dom på en gång faktiskt, den här drömmen ger jag inte upp i första taget :)



Det är bara en sak som fattas... Jag hatar mig själv om det är mitt fel