Idag var jag ganska stolt över mig själv efter mattelektionen, räknade typ tre sidor helt utan hjälp :) Kändes bra, eftersom jag tycker matte B är så jävla svårt och krångligt.

Imorgon ska jag och Sofia åka in med skolans veterinär och jobba med vårt projektarbete på Östersundstravet. Vi tar mjölksyratester på en av proffstränarnas hästar och ser hur de utvecklas i sin träning. Efter det tänkte vi stanna i stan och gå och kolla litegrann ett tag. Sen ska vi sola för att därefter ansluta till några andra från klassen som ska äta i stan. Pizza på grande, mmm! Mitt nyttiga liv kan börja en annan dag :)
Måste försöka hinna sola lite nu så man kan klä sig i en vit klänning den 5 juni utan att smälta in i klänningens nyans ;)

Nu är klockan snart halv tio, måste nog gå och duscha nu. Sen ska jag packa ner lite ombyte och så för imorgon så man kan visa sig på stan efter att ha vart på travet. Ska försöka sova lite tidigt ikväll, låg vaken till typ tolv inatt, något jobbigt när man ligger och tänker "måste somna nuuu".



Mallorca <3 Åh vad underbart det var :)

Ja som man kunde tro så var det inte direkt lugn och ro som väntade en när man kommer tillbaka efter APU:n, nu börjas det direkt med prov, nationella och minde nationella, det är projektarbete som man inte gjort så långt som man borde på, och andra stora och små arbeten som ska klaras av. Och jag är ju ganska bra på att klaga och bara tycka såå synd om mig själv. Men när man tänker efter så är det rätt läskigt. Om fyra veckor går vi på påsklov och är ledig typ tio dagar. Sen är det INTE många veckor kvar till studenten! Skönt, ja! Men ändå, det tar slut! Vad fan ska man göra sen?
 
I tre år har vi bott tillsammans, gått i skolan tillsammans, haft roligt, haft det jobbigt, bråkat, varit bästaste bundisar, festat, rest både utomlands och inom Sverige, vi har alla upplevt någon slags inre kris där man inte vet om man ska kalla Wången hemma, eller riktiga hemma, hemma.. Hur var det nu igen.. Hur många gånger har vi inte sagt hejdå på tågstationen eller flygplatsen och varit överlyckliga över att vara hemma i sin egen stad, och hur många gånger har vi inte sen träffat varandra på tåget eller flyget igen, klagat över de tunga väskorna, och med en menande blick frågat "peppad på att åka tillbaka?" Och hur omotiverad man än känt sig på att lämna den älskade hemstaden, så har man fan gjort det ändå. Tappert har man släpat sina väskor land och rike runt (bokstavligen), packat upp, packat ner, packat upp, packat ner..
Jag är ju lite stolt över mig själv att jag har klarat tre år måste jag säga. Att som liten vilsen sextonåring flytta 70 mil hemifrån måste ju ses som en bedrift.

Så därför känns det ju lite läskigt att lämna det här. Ska man nu faktiskt få lägga in alla kläder i garderoben och känna att dom kommer stanna där? Att man faktiskt vågar ställa undan resväskorna i ett förråd och inte behöva planera när de ska tas fram igen? Inte önska favoriträtterna till middag hemma för nu har man all tid i världen att faktiskt äta dom. Är det nu jag ska få ringa en kompis vilken veckodag som helst, när som helst under året, för att träffas lite spontant??

I så fall är jag redo att ta studenten!

Det är bara bara bara tre månader kvar!!!

Tillbaka till vardagen här i hålan. Kände mig inte alls pigg i skolan så jag sjukanmälde mig vid lunch och åkte och handlade lite med Emma, vi hämtade Lotte på flyget också. Sen har jag dragit mig i soffan hela eftermiddagen. Hoppas på att bli frisk snart, less på skiten nu!
Sitter och facebookar lite, ska sova alldeles strax, bara Ewe kan bli klar i duschen nån gång :P Känner mig något tråkig somgår och lägger mig tidigt hela tiden men jag är ett stort fan av att SOVA, så är det bara ;)


Lojjan says good night!



Drömma om denna kanske? Mumma

Fy fan, det är dom första orden jag tänker. Åkte upp till skolan igår, möts av ett snöland med minusgrader. Jag och Sofia skulle ner till wärdshuset och eftersom det har varit lov så har ingen knallat upp ett spår nerför backen, vilket gör att vi pulsar med snö upp ovanför knäna. Inte ens uggsen räcker till här uppe liksom.
Så är jag fortfarande snorig, hostig och jävlig, tror näsan svider sönder snart. Fräscht jag vet! :D Gårdagens flygning gjorde såklart att jag har måttligt lock för båda öronen och inte hör så bra också.
Har ju idrott på måndagmorgnar men jag dissade dom andra uppe på gymmet ganska snart och gick ner till stugan igen. Har proppat i mig alvedon, echinagard, halstabletter och nasspray, och ska snart gå ner och ha religion. Wiho. Nej, är inte positiv nånstans idag. Hoppas jag blir frisk snart i alla fall, för om det är något som kan sänka Louise Wallin både fysiskt och psykiskt så är det en förkylning. Jag är lika svag som en man ;)
Nu ska jag leta reda på religionsboken, Thord blir ju rasande om man inte har med sig den...

Var hemma från praktiken igår eftersom jag hade legat vaken precis hela natten och bara hostat. Är hemma idag också, kändes onödigt att åka och jobba för att sen bli sämre. Efter  lite velande fram och tillbaka blev jag övertalad av både Mathilda och Petra igår kväll, så det är en slappardag i soffan som gäller idag, med massor av te med honung i. Vetefan om det hjälper men ah, skitsamma.
Ska nog ta mig i kragen och kanske köra Living en sväng sen, han är så pigg att han kryper ur skinnet snart.
Resten av helgen blir nog lugn och ett tappert försök till att bli frisk. På söndag åker jag upp till skolan igen, fanfanfan, vill inte! Allt som måste göras, matteprov som jag ska räkna ikapp, projektarbete, allt annat. Uäh.