När man känner något man can't deny

Den här kisen gör mig lycklig. Han behöver inte göra mycket för att få känna sig älskad. Att få se honom komma gåendes med spetsade öron i hagen, eller se när han leker med sina ponnykompisar, eller sitta bakom och jogga honom på lösa tömmar medan han springer och klipper med öronen, det är guldstunder i vardagen. Han var precis vad som behövdes i mitt hästliv, när allt började bli tråkigt och gå på rutin. Han och jag ska allt visa dom i sommar. Jag tror på min kronprins, och vad han än presterar så har han fått mig bubblande glad ett antal gånger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0