Emil och Ottomans ägare kom ut idag. Först skodde han om Otto the man, och sen skulle han köra honom för att känna på hur han kändes. Jag var rätt nervös innan dom kom, tänk om de skulle tycka han såg bedrövlig ut! Jag kanske bara hade gått och blivit galet hemmablind liksom. Så det var med en viss klump i magen som jag och ägaren åkte bort till banan när Emil kört ur stallet. Men det första han säger när han kör förbi är "Han känns så jävla fin!" och sen var det jag som stod och sken som en sol. Blev lite stolt där, både Emil och ägaren sa flera gånger att han kändes och såg jättefin ut, och det var SÅ skönt att höra. Så nu är det lite lättare intervallträning som väntar framöver, och ganska snart ska vi in till Valla och testa lite. Känns spännande, nu har vi kommit en bra bit på väg, peppar peppar utan några som helst problem med framknät.