Ibland är jag hur motiverad som helst, känner mig taggad för vad den närmsta framtiden ska utvisa för oss. Men sen känns det bara så överjobbigt vissa dagar. Jag känner mig hedrad som får så mycket beröm och ansvar, det är ju guld värt. Men motivationen körs i botten fler gånger än den skjuter i taket känns det som. och det sliter på mitt psyke som fan. Jag vill ju vilja liksom, jag vill orka! Men ibland vill jag bara gräva ner mig under täcket, eller åka hemifrån, bara släppa allt, sluta bry mig, sluta vara bunden vid hästarna. Eller vet ni vad det optimala skulle vara? Anställa en polack som sköter stallet varje.jäkla.dag, så jag slapp skynda hem, slapp gå upp tidigt på helger, slapp passa fodertider. Jag börjar känna mig låst. Men jag måste orka nu, fram till sommaren. Se vart det bär med den runda miljonen, världens finaste häst som jag får ha till låns. Det är en fin chans jag har fått med honom, jag vill lyckas, men just nu, just idag, så känns det inte ens roligt. Men fråga mig imorgon, när jag kommit in från eftermiddagens träningstur. Då kommer jag ha ett smält hjärta och ett leende på läpparna.


Men ibland blir det för mycket, när man egentligen vill göra något annat.




Älsklingen framför allt annat, snart sex år med varandra. Han blir jag aldrig less på :')